Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1849, sida 1

— ——— tigen den 5:te Nov. samma år, att den honom gifna befallningen var svår att verkställa, äfven af det skäl, att Neuber var illa anskrifven hos en stor del af sina medborgare; men att han dock hoppades att kunna genomdrifva saken. Tillika bad han hertigen att hjelpa sig ut ur förlägenheten, beträffande den Slesvigholsteinska flaggan, och uppgifva en passande modell, jemte färger och emblemer. En veckas tid derefter hade det lyckats Schow att erhålla några underskrifter på sin petition, och sålunda afgick detta i några få horgares namn utförda bedrägeri till ständerförsamlingen, der man naturligtvis gaf petitionen utseende af att vara ett uttryck af folkets mening och åstundan. I ständerförsamlingen lyckades det imellertid lättare att uppreta sinnena. Då nemligen representanten för staden Sönderborg, Peter Hjort Lorenzen från IIadersleben, uppbragt öfver det högtyska aristokratiska partiets hånfulla beteende mot dess medborgare i ett danskt land, beslöt att i ständerförsaml. yttra sig på det språk, som var hans kommittenters modersmål, så förbjöd ordföranden Falck honom att tala, oaktadt man ofta förut hade hört danska talas i den slesvigska ständersalen, samt tillät sig öfverhufvud ett så skamligt uppförande emot bem. folkombud, att Nordjutlands ständer, som vid samma tidpunkt voro församlade, funno sig föranlätne att i en adress till konungen antaga sig Lorenzens sak. IIertigen hade imellertid lemnat ständerförsamlingen och derigenom bevarat skenet af att icke med den saken hafva något att skaffa; men då hans agenter sjelfve började att befara, det de hade gått för långt, och insågo, att kungen var nödsakad att med kraft skydda hertigdömets danska innebyggare, kallade presten Lorenzen honom hastigt tillbaka, såsom partiets hufvudman och ledare. v Hertigen kom äfven och utdelade sina befallningar. Han beordrade genast sina handtlangare, att de skulle föranstalta, att det från de tvenne valkretsar, som P. H. Lorenzen och en annan, danskt sinnad man, Jepsen, representerade, skulle blifva afgifne adresser, i hvilka bem. representanters beteende i ständerförsamlingen mi-ssbilligades. Justitiarius Krogh skulle tillvägabringa adressen mot Jepsen; presten Brag och ett fruntimmer i Sönderborg, vid namn Sophie, svägerska till en dervarande borgare Jensen, skulle skaffa adressen emot P. H. Lorenzen. Erfarenheten ådagalade dock på det mest otvety liga sätt, att sinnesstämningen hos valmännen afgjordt var för de begge ombudens handlingssatt. Krogh måste flerfaldiga gånger i sina bref underrätta hertigen om, att, oaktadt han inom sin jurisdiktion och trakten deromkring användt allt sitt inflytande, hade det dock varit honom omöjligt att tillvägabringa de af nöden varande underskrifterna emot Jepsen, och ehuru hr Brag om natten reste till Sönderborg, och den s. k. trogna Sophies slägtingar och vänner arbetat af alla krafter för att tillvägabringa underskrifter emot P. H. Lorenzen, blef dock resultatet af alla deras bemödanden högst snöpligt. Detta hindrade imellertid icke, att hertigen i en mängd dagbladsartiklar utbredde sig öfver de talrika adresser, som ingingo mot sistnämnde folkrepresentant. Jasper hade icke mindre än fyra dylika hertigliga dikter AAA T —