Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1849, sida 1

LAA — — Lektorn gick ut och återkom efter några ögonblick med madam Eriksson och hennes dotter, hvilka båda väntat utanföre. Mitt barn — sade Armida med rörande godhet till Ingeborg, — jag har bedt dig och din mor komma hit, emedan jag lifligt intresserar mig för er välgång. Ni ären båda fattiga och arbetsamma — är det icke så?Jo nådig fru — svarade modren — vi hafva alltid försökt, att redligt och på hederligt sätt försörja oss. Men tiderna äro svåra och vår förtjenst blir allt mindre.I detta ögonblick öppnades dörren till det utanför belägna rummet. Grosshandlaren inträdde i detta rum, men då han hörde samtalande från salongen stannade han och lyssnade. Samtalet derinne fortfor. Jag skall skaffa er fullt upp med arbete — återtog Armida — så att ni ej skolen behöfva lida brist. Jag skall skicka till er en pålitlig person — ett fruntimmer af mina bekanta — till hvilken ni kunna anförtro er. — Du heter ju Ingeborg, min lilla flicka?vJa, nådig fru, Ingeborg Eriksson, svarade den unga flickan blygt. Hvad! — mumlade grosshandlaren för sig sjelf, i det han försökte kasta en blick genom nyckelhålet, — hvad, är det hon? Nå sjelfva