nötta, köper eller förhyr jag mig andra! Någon billighet hafva vi icke att vänta af dig, — nej, vi ställa våra ord till dig, du rättrådige, som vill gifva arbetaren, hvad honom med rätta tillkommer, och icke förhåller honom hans förtjenta lön; du som gör det rätta i ett fall, du skall också i ett annat vara dertill redobogen! Vänd din uppmärksamhet äfven till dina arbetares andliga behof! Aldrig kan du göra dem och dig sjelf större gagn, än då du bereder dem tillfälle att vidga sina begrepp och blifva mera upplysta. De uppoffringar, du derför skall komma att vidkännas, äro allt för obetydliga att nämnas, och de skola dessutom bringa dig mångfaldig ränta! Låt på din fabrik eller på din verkstad finnas tillfälle till läsning, och dina arbetare skola snart heldre tillbringa sina lediga stunder der, än på krogen! Om vi nu till exempel fästa oss vid Bildningsvännen, så kan du hålla den för en styfver om dagen! Skulle det icke vara en glädje för dig att sjelf se, huru bildningens och upplysningens herrliga goda sprides bland dina landsmän! Kanske skulle också du kunna inhemta mången nyttig sanning dervid. Väg derföre icke på styfvern! Det voro en nesa, om svenska arbetares bemödanden för sina bröders lyftning skulle blifva utan resultat af brist på uppmuntran af svenska arbetsgifvare! Äfven du, arbetare, som slafvar för att tysta magens rop, lyssna ibland till den inre rösten, som manar dig att göra något för ditt förstånds utbildning och ditt hjertas förädling! Dina anspråk på rättigheter såsom menniska måste snart erkännas såsom rättmätiga. Gör dig derföre beredd att genom kunskap och omdöme visa dig värdig att erkännas såsom menniska! Djurets lif är att födas, äta och dö; menniskans att oupphörligen blifva likare Gud, genom att i sig upptaga den från honom utgående stråle, som kallas sanningen, den stråle, som allt mer och mer upplyser dig om dig sjelf och hvad som är omkring dig. Djurets lif måste vårdas; det menskliga lifvet, det som sträfvar till fullkomning, skulle eljest förlora det, som är vilkoret för dess tillvaro; men sätt icke det förra som syftemål och det sednare som medel; gör hellre tvertom!