honom oumbärlige. Agitationsplanen blef utkastad mot slutet af år 1838 på Gravensteen, under en sammankomst mellan hertigen och pastor Lorenzen i Adelby, och en skrifvelse från denne sistnämnde lär oss att känna densamma 1). Hafvudiden var: att medelst pressen ihärdigt och dristigt söka förvirra, upphetsa och leda den allmänna opinionen. Början dermed skulle enligt Lorenzens råd göras i Alton. Merkur, emedan Itzehoer Wochenblatt på den tiden stod under demagogen Loecks inflytande, och först sedermera, då demokratien blef allt mäktigare och mäktigare, valdes äfven denna sistnämnde tidning till de sammansvurnes hufvudorgan. Men hvem skall under detta politiskt-dialektiska fälttåg vara vår Herzog? frågar i slutet af denna skrifvelse Lorenzen. Och han besvarar sin egen fråga sålunda: ;Jag menar Hans högfurstliga Durchlauchtighet Hertigen af Augustenburg; ty eljest kan dock ingenting utråttas. v Dervid förblef det äfven. Hertigen blef icke allenast den härförare, som utdelade rollerna och emottog rapporterna, utan han bearbetade tillochmed sjelf i egen hög person massorna allt framgent medelst de mest incendiära dagbladsartiklar. Härigenom råkade han dock i uppenbar motsägelse med sig sjelf: å ena sidan föraktade han allt, som han kallade kälkborgare och demogoger samt deras inflytande på regeringen; å den andra sidan gjorde han allt att uppreta denna klass mot regeringen. De ingångna rapporterna stodo på samma sätt i strid mot hvarandra. Prinsen af Noer skref: Hvad regeringen angår, hafva rjag och Scheel gifvit den några helfvetes stötar vså, att det knakar i dess refben?s, och derefter tillade han: Jag har lärt kungen känna demargogerne i Slesvig. — I Augsb. Allg. Zeitung läste hertigen med innerlig glädje följande ord: Marskalk Soult föraktar i Dupin representanten vför de kälkborgerliga, krämaroch brackaktiga parvenyerne, hvilka i plebejiskt högmod öfvervallt klifva på med deras obarkade fiskarstöflar, under det att de i sjelfva verket aldrig kunna förneka rsitt slafsinne. Han afskref dessa ord, kommenterade desamma och gömde den i sin pulpet. Vid summa tid arbetade det politiskt-dialektiska fälttågets Herzog af alla krafter på att få den lägsta allmoge in i regeringsaffärerna, och han arbetade derpå just icke som en riddare, med öppet hjelmgaller. Han lät den här ofvan omförmälte häradshöfdingen, d:r Steffens, hvilken prinsen af Noer kallade hans adjutant, inom sitt distrikt föranstalta en adress, som var författad i den danska allmogens namn och innehöll den besynnerliga begäran att tyska språket måtte blifva infördt i de danska folkskolorna. Orimligheten af att bönderne sjelfve skulle falla på en sådan ide ligger i öppen dager, och det blef äfven uti en i Köpenhamn utkommande tidning ådagalagdt, huru herr häradshöfd. vid detta tillfälle gått till väga. Men hertigen, som hade mycket emot, att det fanns så stora delar af Slesvig, der tyska språket knappast till namnet var kändt, åtog sig att sjelf reparera detta missöde. IHan sjelf författade, i de alsiske ordningsmännens och representanternes namn, ett bref till utgifvaren af nyssnämnde tidning, och lät dem deri förklara, att Steffens på deras egen begäran hade uppsatt adressen; att de hade tillräckligt af det danska språket, när de hade danska kyrkor och skolor; att de icke ville hafva danskt språk äfven vid domstolarne, samt att de ville lära tyska, emedan de (bönderne!) med det kunde resa öfver hela verlden, då deremot danska språket talades endast oeh allenast söder om Flensburg, o. 8. v. Detta bref diktade hertigen vara skrifvet i byn Sillerup och han undertecknade det: samtlige Synsmend og Representanter i Nordborg Amt i December 1849. Denna skrifvelse blef sedermera sänd till Steffens, som förmodligen skulle draga försorg om hvad vidare kunde vara af nöden. Steffens genmälte, att äfven han hade under händer ett dylikt, större opus, hvaraf en del skulle inryckas i nästföljande nummer af Sönderborgs Veckoblad. 1) Denna skrifvelse är daterad Adelby den 5:te Dec. 1848 och innehåller en temmeligen fullständig plan till det, såsom Lorenzen uttrycker sig, -poltiskt-dia