der statens inkomster användas till en otroligt rask förkofran hos staten, der rättvisa i skattefördelning och lagstiftning göres alla, och der hvarje medborgare får tillgodonjuta medborgerliga rättigheter? Detta är den mer materiella eller så att säga egoistiska sidan af saken, hvaraf ofvanstående endast är grunddragen, öfver hvilka man kunde skrifva volymer. Men den har äfren en högst vigtig immateriell, andlig, sida. I Förenta Staterna, dit emigrationerna ske, utöfvar hvarje individ sin gudsdyrkan utan yttre hinder och tvång af staten, utan förbindelse af på förhand antagna, edsvurna formler, hvilkas giltighet knappt få underställas ompröfning i andra länder. Hos oss finnes en besvuren statskyrka, och en intolerans existerar, hvilken lika mycket lägger menniskan i andligt slafveri, som de politiska statsinstitutionerna i ett yttre; den mest obetydliga, äfven välgrundade nyans i trosbekännelse föranleder förkättrande, förföljelse och förtryck af den verldsliga ecklesiastika makten, hvilken sednare i sin mon ganska mycket, om ock förtäcktare än i katholska tiden, dock icke stort mindre, bidrager att försoffa och qväfva det andliga sinnet och göra det slafviskt under formen. Detta förklarar tillräckligt orsaken hvarföre de mest religiöst förföljda söka sig en fristad i Förenta Staterna. Man klagar öfver svenska jordens mindre bördighet och dess öfverbefolkning; ja, hos en del af emigranterne sjelfve får man någon gång höra detta uppgifvet såsom skäl för utvandringen; hos dem, som så klaga, ligger dock omedvetet grunden till klagomålet uti hvad vi här ofvan anfört: laga så, att skatterna ej så hårdt trycka jorden, och man skall finna, att jorden är tillräckligt bördig att, sedan skatterna ej medtaga största afkastningen, rikligt vedergälla sin odlare. Talet om öfverbefolkningen har äfven ungefär samma grund: att tala om öfverbefolkning i ett land med så vidsträckta ouppodlade sträckor som Sverge, der det till öfverflöd kan uppvisas hemr an, som ega odlingslägenheter för en mångdubbelt större befolkning än de nu ega, visar endast att det politiska och sociala förtrycket gått så långt, att man ej anser möjligt att med någon fördel hemma 1 landet lägga hand vid odlingslägenheter, som snart derefter skulle blifva lika mycket tryckta som den öfriga jorden och således ej förminska förlägenheten. På detta sätt blifva inom fäderneslandet stora sträckor präktig jord ouppodlade, under det man talar om öfverbefolkning och medan i ett land med friare institutioner andra sträckor af den förmenta öfverbefolkningen uppodlas. Finnes det hjerta i bröstet hos dem, som styra fäderneslandets öden och äro kallade eller utvalde att befrämja dess väl, borde sådana väckelser, som dessa utvandringar, mana dem att allvarligt gripa sig an med de reformer, som här antydts, för att hindra landsförvisningen af landets redbaraste krafter. Under det man ej kan annat än af varmaste hjerta lyckönska de utvandrande till ett nytt rättvist och fritt fädernesland, måste man beklaga deras gamla, som så litet vet uppskatta sina förluster, att det ej förmår uppoffra partisinnets, korporations-egoismens och de inbitna vanornas fordringar för att åtminstone rädda hvad ännu räddas kan och gifva trefnad och ro åt de ännu qvarvarande. (N. P.)