anstuckne af den socialistiska smittan. Socialismen förföljes af de maktegande med en oblidkelig stränghet, hvar de kunna komma åt den. Folkskolelärarne anses nu, med rätta eller orätt, i allmänhet hafva insupit mer eller mindre af dess samhällsvådliga läror, hvadan de isynnerhet äro utsatte för utbrotten af regeringens skuggråddsla. Nastan öfverallt i Frankrike har en mängd folkskolelärare blifvit afsatte. Kultusministern Falloux har ett särskildt interesse att härvid visa ett särdeles nit, alldenstund det ligger i hans partis plan att bringa folkundervisningen i händerna på munkar och jesuiter, och desse kunna nu blifva ihågkomna vid de genom afsättningarne ledigvordna lärarebeställningarne. För öfrigt är det icke folkskolelärarne ensamt som, genom sina socialistiska tendenser, ådragit sig höga vederbörandes vrede. Så ha inom tullstaten i Bordeanx äfven skett afsättningar i massa, förestafvade af förföljelsebegåret emot socialisterne, många andra dylika exempel att förtiga. Hr Lesseps har offentliggjort sitt svar på statsrådets berättelse, hvari, såsom bekant, han tadlades för sitt förfarande i romerska frågan. Detta svar är hållet i en mycket lugn och passande ton. Utom redan kända fakta får man deri reda på följande nya omständigheter: Odilon Barrot hade så väl begripit konstituantens votum, då den uppmanade regeringen, vatt icke längre aflägsna romerska expeditionen från dess ändamål, att han dagen efter detta votum sade till hr Lesseps i det ögonblick han afreste: Res och rädda oss från en statsprocess. Vidare berättar hr Lesseps, att han den 22:dre Maj skrifvit till utrikesministern Drouyn de V Huys: Om man beslutat att för hvarje pris belägra Rom, så ärnar jag icke låna mig dertill, och om regeringens afsigter icke äro sådana, som jag tror mig kunna tolka dem, så anhåller jag att blifva rapellerade. Men på denna tydliga förfrågan, erhöll han, på hela tiden från den 10:de Maj till den 1:ste Juni, till svar blott en enda depesch, och denna innehöll hans rapellering. Vidare försäkrar hr Lesseps, att utrikesministern varit så långt ifrån att hysa obenägenhet för en förlikning med triumvirerne, att han tillochmed satt sig i beröring med den då i Paris vistande romerske befullmäktige Accursi och genom en egenhändig biljett äfven med en personlig vän till Mazzini, för att sålunda inleda en fredlig förmedling. Frankrike, som hittills ej haft någon agent i Ungern, skall nu, till följe af med Österrike ingången öfverenskommelse, sända en konsul till Pesth. Ehuru departementalnämnderna icke låta förmärka några önskningar om en revision af författningen, så bevisa dock deras diskussioner och beslut, att det reaktionära partiet i allmänhet taget derstädes befinner sig i majoriteten. Det är dock ingenting att förundra sig öfver, då man besinnar att valen mångenstädes egt rum under tvånget af belägringstillståndet och den hvita terrorismen. Valen till national-juryn, som i Versailles skall sitta till doms öfver deltagarne i affären af den 13:de Juni, utfalla mycket till förmån för det reaktionära partiet. Detta oaktadt äro demokraterne vid godt mod. De räkna på frikännelser i massa och hoppas kunna bevisa, att styrelsen genom den Changarnierska dragonaden gifvit d. 13:de Juni en revolutionär karakter, för att kunna förklara Paris i belägringstillstånd och undertrycka folkfriheten. Räknar man öfver de fördelar, reaktionen tillskansat sig sedan det olyckliga valet af den 10:de December, så finner man, att först och främst hela militärväsendet blifvit omgestaltadt i monarkisk anda; alla de generaler och andra högre officerare, som afskedades efter Februarirevolution, äro åter insatte i sina tjenster; deremot äro alla de republikanska korpserna upplösta och fullkomligt sprängda; hela magistraturen, som under Ludvig Philip satt vid de egyptiske köttgrytorna, har åter lagskipningen i sina händer, administrationen står likaledes åter på den gamla foten som före 1848. De republikanska skollärarne blifva afsatta, och ministern Falloux gynnar åter de andvDet finnes ingenting, som berättigar er att EE — —