Och — fortfor Philip, utan att gifva akt på gubbens invändning — som jag händelsevis bär edra förbindelser på mig, så får jag härmedelst presentera dem till infriande. Philip framtog vid dessa ord tvenne papper, dem han lade framför den lutande gubbens ögon. Men, min herre — yttrade denne med darrande röst — ni gör ju både mig och min familj olycklig ... Ni vet ju, att jag väntar ett fartyg, hvilket med det snaraste bör vara här, och ni har ju lofvat mig kredit tills dess ... Ni tvingar mig på detta sätt att göra cession, då jag likväl ännu kan räddas, om ni väntar några dagar, tills jag får hem min laddning .:. Jag göra cession! Store Gud! efter fyratio års rastlösa och redliga sträfvanden. Jag är mycket ledsen deröfver, herr Giller, men jag kan omöjligen hjelpa det. Jag har sagt er mina vilkor och om ni går in på dem, så skall jag prolongera edra förbindelser på ännu sex månader. Eljest är det mig verkligen omsssjligt. Nå välan, — återtog gubben, i det han stolt rätade på sig — ni är en usling, herr Efraimsson, och jag tvekar icke ett ögonblick att afslå edra vilkor. Ni vill begagna en gammal mans förlägenhet, för begående af en nedrig handling. Men det skall icke lyckas er. Gör ert värsta, Gud skall nog hjelpa mig, om jag också skulle