Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1849, sida 1

— — — ——— — jemte dessa, äfven särskilde bolagets medlemmar komma att inträda uti personlig och solidär ansvarighet, oaktadt bolaget i öfrigt i föreskrifven ordning tillkommit. Dessa fall äro, hvad sysslomännen angår, i händelse de, med undertecknandet af skriftliga afhandlingar, som bolagets styrelse för bolaget ingått, underlåta att underskrifva afhandlingen å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna benämning; ansvarigheten afser likväl endast den förbindelse, som grundar sig å afhandlingen samt sträcker sig blott till den eller de sysslomän som undertecknat densamma. Hvad beträffar ifrågavarande ansvarighet äfven för enskilde bolagsmän, så inträder densamma i hvarje tillfälle, då öfverträdelse af bolagsordningen på ett eller annat sätt ägt rum, med afseende å den derigenom uppkomna skada. Dessutom är särskildt föreskrifvet, att medlemmar af styrelsen eller bolaget, hvilka deltaga i något beslut, angående utdelning af bolagets tillgångar, som är stridande emot de härom i bolagsordningen (jemlikt lit. f. härofvan) stadgade bestämmelser, en för alla och alla för en, äro skyldige ansvara för återbäring af hvad förmycket blifvit utdeladt, i händelse brist hos bolaget skulle uppstå. I händelse aktiebolag, som i behörig ordning varit kungjordt, upplöses, äger bolaget att vid allmänna underrätten i den ort, der bolagets styrelse har sitt site, under hvilken rätts domvärjo bolaget i alla mål, för hvilka ej annorlunda i lag stadgas, lyder, anmäla sig för erhållande af årsstämning å okände borgenärer. Fråga om afträdande af aktiebolags egendom till konkurs tillkommer likaledes ofvannämnde underrätt, oberoende af bolagsmännens stånd; då deremot hofrätt, enligt 1:sta S:n 1:sta kap. konkurslagen den 12:te Mars 1830, ager att upptaga afträdesansökning af annat bolag, deri frälseman äger del. Efter att hafva redogjort för innehållet af förenämnde Kongl. förordning, hvilken synes äga den sällsynta förtjenst att vara affattad i ordalag, tillräckligt klara och bestämda för att utesluta hvarje godtycklig tolkning, återstår oss endast att tillägga, det, enligt vår åsigt, förordningen afhjelpt en väsentlig brist uti hittills gällande lagstiftning angående bolag. Man behöfver endast erinra sig de rättegångar, hvilka alltsom oftast förekommit, i anledning af den förut saknade uttryckliga föreskriften, att delägare i aktiebolag i allmänhet icke ägde skyldighet att ansvara för bolagets förbindelser utöfver den andel han i bolaget insatt, samt den ovisshet och osäkerhet i lagskipningen, hvilken frånvaron af en dylik lagbestämmelse framkallat, för att rättfärdiga detta vårt omdöme. Dessutom torde förtjena anmärkas, att lagstiftaren uti förevarande hänseende utgått från en rigtig synpunkt, i det han, efter att hafva sammanfattat de allmänna och för alla aktiebolag lika gällande stadganden uti några få bestämda lagbud, tillika öfverlemnat åt Konungen dels att afgöra huruvida ett ifrågaställdt aktiebolag bör tillåtas eller ej, och dels att bestämma och fastställa den speciella regleringen af hvarje dylikt bolags verksamhet. Denna åt Konungen uppdragna rättighet äger nemligen sin grund uti Konungens lagstiftande makt i ekonomiske ärenden, under hvilken rubrik aktieAA