Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1849, sida 1

laddning, tvenne handelshus, med hvilka han haft affärer, hade nyligen inställt sina betalningar, och det skulle blott fordrats en enda stöt till, för att tvinga honom till att göra sammaledes, och i och med detsamma bringa honom till tiggarstafven. Men herr Liller hade, i trots af alla sina motgångar, ingalunda förlorat modet. Hans jemna, älskliga lynne kunde icke störas af den trolösa lyckans omvexlingar. Alltid vänlig, hjelpsam och gladlynt kunde man på denne gubbe aldrig märka, det hans affärer lutade till sitt fall. Han hade en stor förtröstan till Försynen och det var denna, som hållit honom uppe under alla de bekymmer och olyckor, dem hans ekonomiska ställning hopat öfver honom. Herr Giller arbetade natt och dag med den outtröttligaste ihärdighet. Fastän öfver sextio år hade hans skuldra ännu icke blifvit böjd, hans kraft icke mattats. Han bar ännu sitt hufvud högt, i det tröstande medvetandet af fyrtio års rastlösa och redliga sträfvanden. För öfrigt var herr Giller ett original. Född och uppfostrad i Götheborg, hvarest han tillbringat hela sin långa lefnad, hade han för denna stad fattat en afgjord förkärlek och han kunde snart sagdt icke tala ett ord, det måtte vara i hvad ämne som hellst, utan att beständigt återkomma till sitt -kära Götheborg, denna perla för alla städer.