Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1849, sida 3

penningar äro onödigt bortkastade, när de användas till folkets sanna nytta och icke till hoflyxens underhållande, satt sig emot detta förslag, emedan i deras tycke allt för mycket penningar skulle åtgå till dess verkställande. Engelska tidningen Athencum gör med anledning häraf följande beräkningar: Man tage 1000 barn från gatan och skicke dem till Australien; det skulle erfordra en summa af 15,000 Pund, om kostnaden för hvarje barn anslås till 15 Pd. Det är ingen obetydlig summa, men vi skola närmare beräkna, hvad man vinner derpå. Om de tusen gossarne, öfverlemnade åt sig sjelfve, börja drifva sitt handtverk såsom ficktjufvar o. s. v., så skola de samtlige, inom ett eller två år, vara fullkomliga tjufvar. En Londonertjufs inkomst är öfverhufvud 40 å 60 sh. i veckan; vi vilja blott antaga den till 30 sb., men allmänhetens förlust kan ickedestomindre uppskattas till minst 60 sh. för hvarje tjuf i veckan. 7 år är en engelsk förbrytares vanliga verkningstid; under denna tid förefalla för en sådan per medium 10 processer och 6 gånger fornyadt fängelsestraff; slutet blir vanligtvis deportation. 1000 tjufvars femåriga verksamhet — 2 år afräknas för fängelsetiden — kostar allmänheten 780,000 Pund; 10,000 processer, beräknade till 5 Pd hvardera, 50,000 Pd och 6,000 fängelsestraff, hvar och ett beräknadt att räcka 4 månader, 100,000 Pd. Icke nog häamed: sedan dessa ansenliga summor blifvit bortkastade, återstår det att skicka den förhärdade förbrytaren till Norfolkön eller Van Diemens land, der han ännu, åtminstone till en viss grad, ligger staten till last. Hvilket kostar således staten mest, att söka rädda dessa olyckliga barn, eller låta dem falla, för att sedan straffa dem?) Enligt militärkalendern för år 1849 finnas i franska armen 5 marskalkar, af hvilka blott en, Soult, från kejsaretiden; de andra fyra, Gerard, Sebastiani, Reille och Dode de la Brunerie, äro utnämnda af Ludvig Philip. 65 divisionsgeneraler och 129 brigadgeneraler äro i aktiv tjenstgöring; två divisionsgeneraler, Harispe och Excelmans, äro från Napoleons tid, ingen från restaurationen, 89 från julimonarkien och 31 utnämnde under republiken: af de sistnämnde är Cavaignac den förste, ty han utnämndes den 28 Februari 1848. 124 divisionsgeneraler och 257 brigadgeneraler äro icke i aktiv tjenstgöring. Af de förra äro ännu 5 qvar från den första franska repnbliken, 40 från kejsaretiden, 22 från restaurationen och 57 från juliregeringen; den äldste, la Poype, utnämndes den 15 Maj 1793.