Hvarjehanda. I London och dess grannskap finnas en mängd tiggareskolor (ragged Schools), som besökas af flera tusen barn, hvilkas föräldrar tillhöra det sämsta afskummet af den ofantliga stadens befolkning: tiggare, tjufvar och brottslingar. Öfvergifna af samhället och öfverlemnade åt sig sjelfva skulle dessa stackars barn utan tvifvel af nöden och omständigheterna tvingas att vandra i föräldrarnes fotspår till deportations-skeppet eller galgen och föröka denna pariasklass, hvars tillvaro är en skamfläck för ett kristet samhälle. I långa år hafva inga eller högst otillräckliga åtgärder blifvit vidtagna att rycka sådane barn undan förderfvet, ehuru de, likasom hvarje annan medlem af samhället, hafva en rättighet att fordra omvårdnad af detta; många ädla anlag hafva på detta sätt blifvit utrotade, mången nyttig medborgare gått förlorad för staten och mangen själ förtappad. Menniskovänner hafva nu kommit på den tanke att skicka dessa barn till kolonierna, för att der göra dem till sedliga och gagnande menniskor. De flesta af barnen vilja rätt gerna se sig förflyttade dit från Londons gator. Emellertid hafva ekonomer, som tycka, att statens