Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1849, sida 3

bevara detta unga, oskyldiga barn för förförarnes list!,Mamma — sade Ingeborg — jag går ut och ber skomakarns Calle gå till fru Nauman och hemta mer silke, så slipper jag sjelf att gå. Vi kunna ju ge bonom litet mat för besväret. Han är säkert hungrig, stackars gosse, ty fadren har klen förtjenst nu för tiden, berättade den stackars hustrun i går. Och dessutom super han upp det lilla han förtjenar.Den unga flickan sprang ut, för att uträtta sitt ärende. Ni har en bra söt och vacker dotter, mor Eriksson? — sade gubben suckande, då Ingeborg gått. Och J bar en hygglig och beskedlig dotterson, granne Sven.Ah ja, Gud ske lof för pojken .. men han hade en syster.... Den gamle kunde icke fortfara. Han började gråta. Arme gubbe — mumlade madam Eriksson rörd. — Men säg mig — fortfor hon — hvem var den uslingen, som förorsakade Hanna olycka? Jag har aldrig fått veta hans namn.Jag vet det icke heller — återtog gubben. — Hanna har aldrig velat yppa det. Jag vet blott, att det varit en äldre, mycket rik herre, Jag såg honom ofta, ty han kom hem och be