Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1849, sida 3

ställde nät af mig. ... Han fiskade gerna, sade han. Jag visste icke att det var för mitt olyckliga barn, som han lade ut sina nät.Det är nu flera år sedan. Jag hade varit borta en qväll och när jag kom hem, var Hanna försvunnen. Jag såg henne icke sedan, ty hon återvände aldrig. . .. Förföraren gaf henne under ett års tid allt hvad hon önskade. Sedan öfverlemnade han henne åt eländet och nöden.... Frans har gjort allt för att återföra henne hit. Jag skulle förlåtit henne... omfamnat henne som dotter, i trots för hennes fel... ty ack, jag vet att fallet är lätt för den som frestas härdt.... Men hon blyges att återvända sådan hon nu är. ... Hon vågar icke mera se mig i ansigtet — säger hon — ty hon skulle dö i samma ögonblick af skam.Stackars, olyckliga slicka! ... Måtte himlen bevara min Ingeborg för Hannas öde lJa, måtte Gud skydda er för mina sorger, granne! — återtog gubben. — Jag hade också en dotter ... Tårar qväfde den gamles ord vJa, ni har haft en dotter — sade madam Eriksson nyfiken — men jag har aldrig fått höra något om henne. Hon var ju Frans och Hannas mor och dog vid deras födelse, det är allt hvad jag vet. Men hvem var deras far, ... er dotters man ?