Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1849, sida 1

— MH —————— ———— ———— ÄÖAJa — men bra rolig är han, det är visst — ssade Ingeborg. — Och så talar han i näsan och kan icke säga någonting, utan att berömma Göthehorg. Frans följde mig för några dar sen, när, Som mamma vet, jag skulle hemta tyget till skjortorna. Vi gingo in på kontoret, och der satt den gamle herrn ensam vid pulpeten med sina gröna glasögon och skref i en stor bok. Min lilla flicka — sade han i det han steg upp — jag skall lemna dig tyg till skjortorna, men de måste sys fint och gentilt och så vill jag snart ha dem färdiga, ty de gamla börja gå sönder och min hustru har icke tid att laga dem. Om du gör detta bra, kan du äfven få sy åt min son Carl, som snart behöfver ett dussin. Han är på kontor hos grosshandlaren P., min Carl, skall jag säga dig. Han är lycklig han, som får bo i sjelfva staden ... den vackraste stad i verlden, min flicka... Tycker du icke det? Kan det finnas något ställe, trefligare, gladare och angenämare än Götheborg? — Eller hvad säger ni om saken, min vän? fortfor han, vändande sig till Frans.Ja, sädane äro många — sade madam Eriksson småleende. — Men det är ju ett vackert drag af dem, att de tycka så mycket om sin stad, den de också göra allt för att pryda och försköna.