Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1849, sida 1

Åh ja, men de kunde också låta bli att i tid och otid prata derom — återtog Ingeborg. , Samtalet afbröts här, ty det knackade på dörren. Stig in, sade Ingeborg. Den person, som nu inträdde till de båda sömmerskorna, torde förtjena ett särskildt kapitel. Nionde Kapitlet. Det var en gubbe, nära sjuttiotalet, krökt af ålder. Hans gestalt var hög, ehuru lutande, ett yfvigt, hvitt skägg nedföll midt på bröstet och gaf honom, i förening med de silfvergråa lockarne, ett vördnadsbjudande utseende. Han var klädd i en lång, grå vadmalsrock, knäbyxor, svarta strumpor och skor. I hvardera handen bar han en käpp, dels till stöd, dels emedan hans syn var så försvagad, att han behöfde dem, till att vägleda sig med. Hans ansigte tycktes bära spår af djupa sorger och många genomgångna lidanden, men ur det matta, insjunkna, nästan slocknade ögat, höjdes dock ofta den skumma blicken med ett rörande uttryck af hopp och förtröstan mot himlen. Denne gubbe var Frans morfader, för detta fiskaren, numera notbindaren Sven Eliasson. Af