Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1849, sida 1

AA——— — ————— — som undervisade henne i finare sömnader, såsom att brodera, sy hålsöm och hvad det allt heter. Men under en stormig böstnatt gick skepparen till hafsbotten med sin skuta, och af Ingeborg vardt nu icke någon mamsell, ty fadrens död lemnade henne och hennes mor vpå bar backe, som man säger. Nu besannades emedlertid ordspråket, att den är aldrig fattig, som fått lära något. Ingeborg, fastän 13 år gammal, blef nu sin moders tröst och stöd. De flyttade till den lilla kojan i Majorna, som vi beskrifvit för läsaren, de anböllo genom en annons i tidningarne, icke om allmosor, utan om arbete, och de erhöllo äfven sådant tillräckligt. Det var vid denna tid, som lilla Ingeborg gjorde bekantskap med Frans Broman, i hvars sällskap vi sett henne vid Lorentzberg. Frans vistades väl mest på sin verkstad i staden, men en gång om dagen kom han han ändå alltid att helsa på sin gamle morfar och sin syster Hanna, hvilka bodde i huset näst intill Ingeborgs hem. Dessa båda hus lågo i grannskapet af en klippa. Mången sommarafton sutto dessa tre, Frans, Hanna och Ingeborg, hand i hand på spetsen af denna klippa och skådade ut öfver böljornas speel. ... ; Om de vände sin blick från de eländiga, sammangyttrade menniskoboningarne omkring dem,