Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1849, sida 1

det för ett aftal han skulle träffa med dig i morgon afton?Nej, nej — sade Hanna under synbar strid — jag kan ingenting säga. ... Han skulle göra mig olycklig.... Du har ingenting att frukta.Han är rik och en rik man är mäktig. ... Han kan göra hvad han vill, det vet jag af erfarenhet... Han skulle krossa mig lika lätt som han krossar en mygga. Hon har till en viss grad rätt — mumlade Alexis för sig sjelf. — De äro de sannskyldiga furstarne, dessa penningemän. Emot dem är sjelfva lagen vanmäktig.sDu hatar honom? — återtog han högt. sJa, — svarade flickan med en vildt flammande blick. — Ja, jag hatar honom.Lektorn förskräcktes nästan öfver det hotande uttrycket i hennes ansigte. Men du tjenar honom ändå? fortfor han. Ja, — hviskade Hanna med en hemlighetsfull ton, — men till hans eget förderf.... Hvad menar du med det?, Jag kan ingenting säga vidare. ... Men då ni nu har aflockat mig min hemlighet, så lofvar ni ju att ej säga för någon hvem det är, som ni talat om?Ja — jag lofvar det.... Men du skall icke längre vara hans verktyg. ... Öfvergif honom,