Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1849, sida 1

,Ja — här slipper ingen in. Låt upp Hanna! dundrade en grof röst utanför, beledsagad af ett par sparkningar på dörren. Här slipper ingen in, svarade Hanna, i det bon hastigt blåste ut ljuset. Såå ... och hvarför ej? ... Jag tycker du tvertom borde tacka för den ära, som vederfares ditt hus. . .. Oppna dörren, din gamla mara.Här är främmande förut, svarade Hanna. Det var icke sannt.Är herrn ensam ?Ja — visst f-n är jag ensam.... Du känner väl igen mig, vet jag?Åh ja . . . men jag kan icke taga emot herrn nu.... Kom igen en annan gång.Vänta, jag går — sade Alexis sakta till Hanna. — Äfven jag skall komma igen en annan gång. FarvällFarväl herre — sade Hanna. — Gud välsigne er! Ni har varit den förste, som bevisat mig något medlidande.vÖppna dörren! dundrade rösten utanför. Alexis svepte kappkragen tätt framför ansigtet, drog hatten djupt ned öfver ögonen, stötte upp dörren och skyndade ut. I samma ögonblick satte den utanför stående personen benet emellan dörren för att hindra