Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1849, sida 3

med förakt ryggen... Jag hade ju varit hållen. Nu var mitt öde afgjordt ... ingen förbarmade sig öfver mig ..och jag blef det jag är.... Och du återsåg aldrig den nedrige, som bragt dig i olycka ? JO — men först efter ftera års förlopp. Det var återigen på spektaklet. Jag hade blifvit bjuden af en bekant och satt på andra raden. I logen inunder mig upptäckte jag honom. . .. Han satt bredvid ett ungt fruntimmer, som, efter hvad jag sedan fick veta var hans fru. Då spektaklet var slut, skyndade jag mig ned och såg dem stiga upp i en vacker vagn.... Jag frågade då en vaktmästare hvems vagnen var och på det sättet fick jag veta hans verkliga namn. vOch detta namn?frågade Alexis med spänd nyfikenhet, ty han anade att detta namn skulle vara honom bekant. Tyst... jag törs icke säga det... jag har aldrig sagt det åt någon mer än min bror och detta under det strängaste tysthetslöfte. . . . Du har således återsett din bror ännu en gång?) rJa — han hade lyckats upptäcka min vistelseort och kom för att söka rädda mig ..-. men han fann snart, att det var för sent. ... Men hör nu vidare: i