Och sedan? frågade Alexis dystert. Sedan förstår ni väl hur det gick — återtog Hanna. — Ett år ungefär var jag firad och fjesad af den der rike herrn; derefter öfvergaf han mig, förmodligen för en annan, som sedermera blifvit lika olycklig som jag. Värden i huset, der jag bodde, kom en vacker dag och berättade att hyran icke längre betalades för mig och att jag derföre borde bereda mig på att flytta. Jag väntade naturligtvis att min herre skulle komma och betala, men han kom icke. ... Veckor gingo förbi, utan att jag såg en skymt af honom. Hvarför uppsökte du honom icke i hans hem ?Jag visste på den tiden hvarken hvar han bodde ej heller hvad han hette, ty han hade tagit sig ett falskt namn, som jag sedan fick veta. Då jag således icke kunde få rätt på honom, nödgades jag slutligen flytta. ... Jag vågade icke återvända till min morfar. Jag sålde de dyrbarheter, dem jag fått af min förförare, och hyrde mig ett litet rum vid en aflägsen gata samt annonserade i tidningarne, att jag sydde kläder samt önskade mottaga arbete. Jag fick nästan alldeles icke något sådant. ... Då försökte jag skaffa mig en tjenst... forgäfves. ... Hvart jag kom vände man mig