Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1849, sida 3

Vi gingo in i hans enskilda rum.... Han tog fram penningar och gaf mig samt lofvade mig en lika stor summa i hvarje månad, om jag uppförde mig väl, d. v. s. icke för någon omtalade hur han behandlat mig. ... Jag lofvade detta och jag har också hållit mitt löfte. ... Det är också icke värdt, att herrn söker locka ur mig hans namn.? Hm!... jag anar hvem det varr: — mumlade Alexis för sig sjelf. Och de penningar du får af honom — återtog han högt — räcka de till för ditt uppehälle?ÄÅh nej... långt derifrån.... Det är en högst ringa hjelp . .. men ibland gör jag honom små tjenster och då betalar han mig bättre.Jaså ... du gör honom tjenster... Och af hvad beskaffenhet?Det törs jag icke säga.De äro måhända föga hederliga.... Ni skall veta — utbrast Hanna med ett hånskratt — att då man en gång sålt sig åt satan med hull och hår, så behåller ban en nog qvar. Det är icke lönt att försöka arbeta sig upp ur eländet. (Forts.)