Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1849, sida 1

kar till en qvinna, hvars behag längesedan äro vissnade.... Hvad kan han då ha velat henne? ... -Nå, jag tror herrn kan icke gissa vidare?sade Hanna. -Åh jo. ... Du var hos den der gamle herrn, för att... hm, låt mig se! .. för att träffa en öfverenskommelse . . . Icke så? Hanna teg, men Alexis kände, hur hennes arm darrade i hans. Han slöt deraf, att han träffat rätt. Han I fortfor således. Öfverenskommelsen skulle närmare aftalas i morgon afton.... Herre — afbröt Hanna ångestfullt — hvem är ni? År ni satan sjelf?I morgon afton — fortfor Alexis, utan att låta störa sig — kommer den gamle, rike herrn till dig. ... Är det icke så?vMen det är ju alldeles förskräckligt — mumlade Hanna för sig sjelf — tänk om han vet alltsammans.... Ni har spionerat, herre, tillade hon högt. Spionerat! . . . Åh nej, det är bara en slump om jag gissat rätt. . .. Bor du här?De båda vandrande hade stannat utanför ett litet hus vid en mörk och trång gränd i grannskapet af artilleriets kasern.