sätta sig med något annat än med vetenskaperna. Då fick han en dag ett bref från sin fordna älskarinna, hvaruti hon bad honom om ett samtal. Han gick till henne och den ädla qvinnan redogjorde nu för de skäl, som nödgat henne att blifva en annans maka. Hon talte med honom så mildt, så vänligt och kärleksfullt, att den unge mannen icke kunde motstå henne. Hatets is smälte i hans bröst... och han svor vid hennes fötter att älska henne som en bror och att alltid i henne vörda en annans maka. Ett år hade sedan dess förflutit. Alexis hade blifvit lektor vid gymnasium, Armidas föräldrar hade dött och grosshandlare Efraimsson hade redan hunnit ledsna vid sin fru, den han slutligen helt och hållet öfvergaf för sina mätresser. Alexis och Armida träffades stundom, dels ute i sällskapsverlden dels hemma hos den unga frun sjelf, hvarest lektorn, i egenskap af slägting och barndomsvän till värdinnan, icke gerna kunde undgå att blifva mottagen. Ingen gjorde heller några anmärkningar deröfver och Armidas rykte var så rent, att icke ens det giftigaste förtal deröfver vågat andas en fläck. Man hviskade väl att hon fordom älskat sin slägting, men denna böjelse vore nu mera utslocknad, tillade man. Det kunde icke märkas att någon sorg tärde den unga frun. ... Hon syntes glad och belå