Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1849, sida 1

ga orättvisor c. c.; men häruti har den nya tiden gjort nya förändringar, och då en af Konungens adjutanter och en annan officer kunnat föra en sådan polemik, som den öfverste-löjtnanten Hazelius och kaptenen Stjernsvärd fört uti Aftonbladet, är detta ett alltför färskt och betydelsefullt exempel för att icke ett mildare omdöme bör tillfalla kaptenen Zachrisson, som uti en fråga af så stor betydenhet, icke ensamt för hans framtid och välfärd, utan äfven för hela armåen, anlitat samma medel, som de. En handling, som är rättvis och behandlad med: ärliga medel, behöfver dessutom i alla händelser icke sky dagsljuset — minst af allt borde interieuren och förspelet till en så offentlig handling som antingen en befordran, eller ett utestängande derifrån, behöfva frukta dagen; gör den detta, är spelet icke rent, och om då tryckfriheten anlitas, torde detta vara mindre underligt. Det måtte imellertid vara högst nedslående, att såsom duglig och meriterad kapten, utan egna tillgångar, och således i beroende af tjensten, tjena uti en armse, der intriger och biafsigter bestämma prejudicer, och der ådagalagd kompetens ej får verka till befordran. Men kommer Hans Maj:t Konungen en gång riktigt underfund med huru en del af dem, som hafva befordringstömmarne i sina händer, sköta kallet äfvensom om skyldigheten att icke förtrycka den, som egnar sin duglighet åt statens och Hans Maj:ts tjenst, så är man öfvertygad om att Hans Maj:ts ädla karaktär och varma känsla för rättrådighet gör ett hastigt slut på det protektionsoch favorit-system, som, värre än någonsin, börjat taga öfverhanden, och dermed återför inom embetsmanna-klasserne den trefnad och det lugn, som finnes då man vet att i befordringar rättvisa gör sig gällande, ett medvetande som för närvarande saknas mångenstädes och hvilket svårligen kan vara kändt af Hans Maj:t, då just de, som lidit orättvisorna, äro minst i tillfälle att kunna göra sjelfva Majestätet bekant med detaljerna af de rättsförhållanden, som blifvit kränkte och med den otrefliga missbelåtenhet, som deraf uppkommit och fortplantar sig på de större och mindre afstånd från tronen, som äro närmare amalgamerade med sjelfva nationen, och hvarifrån småningom utbildar sig den opinion, som för historien bestämmer karaktären af tidehvarfvet. Derföre hoppas Hans Maj:ts trogne undersåter, och äro öfvertygade att hoppet ej skall bedraga dem, och att tryckfriheten under sådane förhållanden begagnas, för att på den vägen (den enda som finnes för dem, som äro långt skiljda från thronen), försöka göra sakförhållanderne bekante för den ädle Konungen, och att de så göra derpå må ingen undra.