det han fyllde ett glas med vin och räckte henne — drick och slå bort sorgen. Jag skall skaffa dig tillfälle att förtjena mycket pengar... ja, så mycket, att du icke vidare skall behöfva fortsätta ditt nuvarande lefnadssätt .... Skulle ni vilja göra det!? utbrast flickan, i det hennes ansigte hastigt uppklarnade. Ja — men drick först, så skola vi talas vid sedan. Hanna emottog glaset, förde det till läpparne och tömde det i ett drag. Hennes hosta återkom nu med fördubblad häftighet, emedan det sjuka bröstet retades af vinet. Hon lyckades dock snart qväfva den... Den rusande drycken gjorde inom kort sin verkan. Hennes bleka kinder färgades af en flyktig rodnad, och de matta, djupt insjunkna ögonen lifvades för en stund af en sällsam glöd. Nå, herr grosshandlare — ropade hon nu med en ton af munterhet, som skärande afstack mot hennes förra förtviflan — hvad var det jag skulle göra, för att förtjena pengar? ... Pengar! ... det är hufvudsaken ... Jag har slitit ondt nu en lång tid, emedan jag icke haft några sådane, och för ett par veckor sedan blef jag tagen af polisen, för det jag helt beskedligt vandrade hem sent en qväll ... och — hvad tror ni väl, — blef dömd till att plikta; ... men jag kunde icke betala plikten och derför