les. Frankrike erhåller de preussiska Rhenprovinserna, såsom ofvan är nämndt. Utom Tysklands skola äfven Italiens stater ingå med Österrike i en tullförening. Österrike tager från Turkiet Bosnien och Montenegro, under det Ryssland rycker till sig Moldau, Wallachiet, Serbien och hamnen Cattaro. Denna sista acqvisition är nödvändig för att göra Ryssland till oberoende sjömakt. Konstantinopel förklaras för frihamn. Skulle England sätta sig emot dessa anordningar, så känna sig de förbundna makterna starka nog att utan dess medgifvanden träffa de förändringar, som de anse nödvändiga för lugnets upprätthållande i Europa. Detta var grunddragen till den nya traktaten, innan Görgey underkastade sig och ungerska frågan sålunda erhöll en oväntad lösning. Det ungerska krigets förestående slut kan blott påskynda förslagets genomförande, men det finnes intet skäl att antaga, det någon ändring med anledning deraf skall göras i detsamma. Engelska tidningen Weckly-News meddelar ungefär detsamma. I det första möte — berättar den — som egde rum i Warschau mellan Lamoriciere, furst Schwarzenberg och czaren har man utarbetat ett förslag till en alliance mellan Frankrike, Ryssland, Österrike, Preussen, Neapel och Påfven. Förbundets innersta afsigt är att sätta sig i stånd till ett krig mot England. Det omedelbara ändamålet med detsamma är de revolutionära elementernas undertryckande. Preussen skulle såsom sin andel få Nord-Tyskland till Main; Österrike skulle hafva Bosnien och SydTyskland, med undantag af Bayern, som skulle erhålla Wirtemberg i utbyte mot provinsen RhenBayern, hvilken, likasom Köln, skulle förenas med Frankrike; Wiirtemberg, Baden, Hessen och andra stater skulle delas mellan de tre tyska stormakterna. Schweiz skulle likaledes delas. Så kimeriskt detta förslag kan synas, har det icke destomindre diskuterats. Utan att af det föregående vilja draga någon bestämd slutsats, kan man åtminstonn af denna enkla framställning göra sig ett begrepp om de planer, som sysselsätta diplomaterna. Franska tidningen National, som reproducerat ofvanstående artikel ur Weckly News, sätter i förbindelse härmed hvad ett bref från London af den 25 Augusti i mycket bestämda ordalag och, såsom det heter, ur god källa berättar, att ner — ligen franska republikens president begärt och fatt löfte om den svenska prinsessans hand. ö FRANKRIKE. I ministerrådet lär det vara allvarsamt satt i fråga att sammankalla den lagstiftande församlingen, utan att afvakta feriernas slut. Rykten gå nu åter, att en djup splittring råder inom ministeren, i synnerhet med anledning af de utländske angelägenheterne. Själen i den stora reaktionen, jesuiten Falloux, har lemnat Paris; han vill på intet vilkor återvända dit, så länge de mera liberale Dufaure och Toquerille äro ministrar. Presidenten åter vill icke göra någon förändring i ministeren, innan den lagstiftande församlingen sammanträdt. Regeringstidningarne vederlägga, att någon ministerförändring är i fråga. I brist på andra politiska nyheter cirkulera rykten om presidentens snart förestående giftermål; enligt några skulle en tysk, enligt andra den svenska prinsessan, vara i fråga. Resultatet af de sista valen i departementerna var det, att socialisten Joly den äldre blef vald i departementet Saöne Loire med 28,433 röster, och den till moderata partiet hörande Lemulier i Cote dor med 22, 248; socialisternas kandidat fick i detta departement 13, 192, och nationalpartiets 2, 367. Tidningen Estafette vill veta, att en europeisk regeringskongress skall hållas i Paris, hvilken skall hafva till ändamål: att slita alla tvistiga frågor, samt åstadkomma en allmän europeisk fred på de grundvalar, på hvika 1815 års traktat hvilade. Samma blad vill veta, att de nordiska makterna uppfordrat Schweiz att till Preussen återlemna Neufchatel, som 1848 införlifvades med Schweiz. Förbundsrådet skall då hafva fr — —