allmänna fhöraktet; de låta af intet rubba sig ur den position, som antingen de egna intressena eller deras för makten undergifna slafsjälar en gång förmått dem att intaga. I Dock — lyckligt är att dessa mäns doctriner I längesedan blifvit utdömda af folkens majoriteter. Då principen förlorat sin giltighet inom opinionen, då den icke mera blir trodd, så är det en gifven sak, att den i längden icke kan upprätthållas, hvarken med kulor eller stål. En sanning kan för en tid undertryckas, dess försvarare kunna utrotas, dess tillämpning hindras. Men sjelfva sanningen kan derföre icke tillintetgöras, den skall lefva på djupet af folkets hjertan och nya kämpar skola framstå och sylla de leder, som glesnat för öfverväldet. Det är med stöd af denna tanke, som vi våga proklamera: Allt är ännu icke förbi! Tyrarmerna hafva segrat, men blott för ögonblicket. Friheten kan icke utrotas. Den är en Phenix, som föryngrad skall stiga ur askan af det förtärda bålet och öfverskygga verlden med sina vingar. Den skall lefva, ty den har sin rot i en sanning, som bor i nationernas hjertan, i en öfvertygelse, mot hvilken det är fåfängt att använda stålets och krutets argumenter. Österrike har måst mottaga den skönaste af sina kronor som en nådegåfva af Ryska händer, och Preussen, som, trotsande på sina bajonetter, upphäfde sig till Tysklands domare, är i fara att nödgas foga sig efter de båda allierade kejsarnes befallningar; Frankrikes dåraktiga och kortsynta president skall man, sedan man dragit fördel af hans svaghet, stöta ifrån sig, till lön för hans förräderi mot den revolution, som uppkastat honom på maktens höjder, och Englands regering skall förlora i opinionen, emedan den på det oförsvarligaste sätt missbrukat Englands inflytande på kontinentens angelägenheter, på Sicilien, i Rom, i Sardinien och nu sednast i Ungern. Men den europeiska demokratien och med henne folken måste dnyo börja sin kamp för sanning, frihet och menskorätt. Tv huru högt dess sammansvurna fiender än må jubla öfver sin seger, — den sanna demokratiens ide är dock oöfvervinnelig; och som Byron säger: ö ö Men har den engång börjat, frihetsstriden, Skall den från led till led gå genom tiden, Tillis folket — hela folket — segrat har.