lorna . .. men derför var också hennes tillstånd så mycket förfärligare. Grosshandlarens samvetsförebråelse varade dock blott ett ögonblick. Han återvann snart sitt lugn och upptog ånyo det afbrutna samtalet. Ditt bröst är visserligen angripet, Hanna — sade han — men jag tänker att det väl ej är obotligt. Jag skall skicka till dig en läkare. Hvar bor du nu?Flickan uppgaf gata och husnummer. Bor du ensam?Ja — utom då någon annan flicka, som saknar tak öfver hufvudet, tager min gästfrihet i anspråk. Har du sett din bror nyligen.Den olyckliga svarade ej. Hon satte händerna för ansigtet och gret. Nå — du svarar icke — återtog grosshandlaren. Nej — jag har icke... sett honom... på länge — snyftade hon. — Jag törs icke tala vid honom, min stackars bror, som jag gjort så mycken bedröfvelse, och icke heller vid min gamle morfar. Det är längesedan jag såg dem... De kunna ju icke annat än förakta mig... Derför undviker jag dem.Din bror vet således icke hvar du bor?Nej — jag tror icke det! Drick Hanna — återtog grosshandlaren, i