Den vackra Masthuggsslickan. Berättelse af Herman Bjursten. (Forts. fr. N:o 205.) En krampaktig hosta hindrade henne att fortsätta. Hon tryckte handen hårdt mot bröstet, liksom för att hämma plågorna, som brände henne invertes. Grosshandlarens panna mulnade. Det var som skulle han kännt ett stygn i sitt samvete, då han på nära håll skådat sitt offers dödsryckningar. Han tänkte på hvad hon varit, och hvad hon blifvit genom honom. Några år förut hade han sett henne ung, frisk och skön som en vårmorgon — och nu... nu hade hösten redan inträdt . . . hennes sol sänkte sig redan mot dödens skugga... hennes kind var härjad, hennes inre sönderslitet af både fysiska och moraliska dödsqval ... Ty, ack... den olyckliga hade i sin djupa förnedring likväl bibehållit medvetandet af sin egen vanära... Hon hade icke blifvit förhärdad af lasten... den hade icke hos henne helt och hållet tillintetgjort de ädlare och bättre käns