samma intresse, och året 1793, som såg Ludvig den sextondes hufvud falla på schavotten, hade visat dem, hvar de hade att söka sin fiende och hvem denne var. Denna fiende var folkupplysningen, ty tillika med dennas spridande, utbredde sig äfven, såsom en naturlig följd af densamma, frihetsidgerna. Med Ryssland i spetsen uppgjorde då furstarne traktater och förbundo sig att gemensamt arbeta på dessa iders utrotande och ömsesidigt understödja hvarandra; för att besegla förbundet och för att vid detsamma direkt fästa materiella intressen, företog man sig att sinsemellan dela Europas folk, naturligtvis utan att höra dessas egen mening, såsom man delar en fårskock. Den heliga alliansen, såsom förbundet kallade sig, fortfor till Februari 1848, då den af den sednaste franska revolutionen störtades från sina grundvalar, efter det den mördat Polen, qväft frihetsrörelserna i Spanien, Italien och annorstädes, och införlifvat Krakau med Österrike. Den störtades, i samma ögonblick den stod färdig att krossa den schweiziska republiken. Att denna allians, sedan monarkerna lyckats besegra revolutionen, skulle förnyas, var naturligt, och de berättelser härom, som förekomma i flera af Europas bäst underrättade tidningar, sakna säkerligen icke grund, om de också i en eller annan detalj skulle vara felaktiga. Londoner-korrespondenten till tidningen Deutsche Zeitung meddelar följande: Den nya heliga alliansen, som under de sistförflutna dagarne aftalades af stormakternas gesandter i Warschau. skall uppställas på följande grundval: Det synliga ändamålet med stormakternas nya allians är de revolutionära elementernas undertryckande i hela Europa. Den nya heliga alliansen skall grundas genom ett offoch defensiv-förbund mellan Ryssland, Österrike, Frankrike, Bayern, de påfliga staterna, Neapel och unI der vissa förutsättningar Sardinien. Man skall I erbjuda Preussen d prendre ou d refuser inträde I si förbundet. De höga kontraberande makterna tvisla dock intet ögonblick på Preussens biträde, I genom hvilket förbundet först egentligen blir grundadt. Förbundet uppnår sitt hufvudmål först och främst genom tillintetgörande af det nuvarande, polkrättsvidriga (2!) tillståndet (det republikanska styrelsesättet?) i Schweiz, sedan genom en ny delning af Tysklands område, till följe af hvilken de mindre staterna, radikalismens plantskolor, bortfalla, samt slutligen genom en handelsförening, som I skall bryta Englands alltid skadliga inflytande på kontinenten. Till detta ändamål skola Schweitz italienska kantoner införlifvas med Sardinien och soch dess franska med Frankrike. Österrike tager för sin del kantonerna Baselland med Basel, Thurgau, St. Gallen, Appenzell och Zirich, under det de inre kantonerna konstitueras till en riksrepublik under förbundets beskydd. Preussen införlifvar med sig de mindre nordiska staterna och mellersta Tyskland ända till Main, samt afträder derför sina Rhenprovinser till Frankrike. Bayern tager Wiirtemberg, de hohenzollernska enklaverna och en del af Baden, hvaremot det afträder Pfalz till Österrike, hvilken makt äfven erhåller en del af Baden, på så sätt, att det förförra -Vorder-Oesterreichv ad integrum återstälW ——