Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1849, sida 1

Är allt förbi? Tärningen är kastad. Det ungerska dramat nalkas sin upplösning, frihetens sista bålverk emot österns barbari nedbrytes, sedan det blifvit dränkt i strömmar af blod, och kring den utmattade, men ridderliga nationen slingrar våldets jätteorm sina ringlar. Och Europas folk, ånyo smidda i de fjettrar, dem revolutionen för ett ögonblick krossade, betrakta på afstånd, huru tyranniet planterar sin segrande fana på den jord, der så mycket ädelt blod flutit, der så många storartade uppoffringar skett, der så mycket hjeltemod blifvit ådagalagdt, så många glänsande talanger lyst. Ack, hvad äro folken, hvad äro millionerna i jemförelse med denna aristokrati, som, stödd på den beväpnade styrkan, och sjelf understödjande de vacklande thronerna, ännu beherrskar verlden? Frihetens genius blöder, ty czarens bajonetter bafva funnit dess bröst. Kossacker, Tartarer och Kalmucker börja sitt tåg från sina ödsliga stepper... och tåget går mot vester, mot vester.v Furstarne, sammansvurna mot folkfriheten och ställde mellan tvenne alternativer, demokratien å ena sidan och Rysslands öfvermakt å den andra, hafva kastat sig i det sednares armar, för att undgå den förra. De hafva föredragit att se sin politik ledd och beherrskad af ett utifrån kommande inflytande, blott för att slippa gifva efter för sina egna undersåters billiga fordringar. Principen är nu gifven. Hvar helst ett folk hädanefter reser sig, för att försvara ein frihet och sina kränkta rättigheter, så stå österns vilda horder, despotismens legohjon, bakom, för att, vid minsta vink af de ansatta furstarne, kasta sina rofgiriga skaror in bland frihetens kämpar och med styrkans rätt, med öfvermaktens krossande tyngd våterställa lugnet och qväfva anarkien. Det är Österrikes herrskare, som först satt denna princip i utöfning. Ungerska folket, kränkt