ej utdelas. Men då har ja bonden redan gjort någonting, som ingen berömmer, som med rätta anses, som hans största olycka. Vore då icke bättre, att, så länge denna, jemte andra ordnar finnes till, utdela den åt bönder lika väl som åt herrar? Vore ej detta sanninge, vore ej detta rättv, ej mindre med afseende på ordens egen beskaffenhet och bestämmelse, än med afseende på den jemnlikbet inför lagen, hvilken tillkommer hvarje svensk medborgare oafsedt hans stånd, vilkor och börd? Men det är tillämpningen af lagen om ordnar, hvilken mera, än något annat, förr eller sednare bryter stafven öfver allt, hvad ordnar heter. Låt derföre gå! ju sämre, desto bättre. Endast genom det grofva missbruket upphäfves bruket af onaturliga stiftelser. Landtbrukare, som icke är herre eller embetsman. m—— WAA ———