— ——— ———) — Ö?20256w-:1nnbnnLBnnnsstttttnfn sn De båda samtalande hade nu hunnit grannskapet af staden, då sex eller sju unga herrar, af hvilka de flesta syntes temligen beskänkta, under skratt och skräl drogo förbi. Darrande tryckte Armida sin följeslagares arm och drog honom med sig djupt i skuggan af träden till höger. En af det muntra sällskapet hade imellertid blifvit dem varse och utbrast vändande sig till kamraterna: : Se här ha vi en lycklig älskare, som smyger sig hem med en. beslöjad dam under armen. Låt oss åtminstone se efter, om hon är vacker!Nej, nej Philip ... begå inga dumheter?, ropade en annan. Jo — jag skall dj— i min talg se efter, om jag känner hen ... ne — stammade den förste. — Hör på mitt herrskap — fortfor han i det han raglade fram till de båda promenerande — vi hafva inga onda afsigter ... vi vilja blott se om flickan är vacker ... visa ditt fagra anlete, du hulda mö ... Armida var nära att svimma, ty hon hade igenkänt rösten. Den person, som kamraten kallat Philip, sträckte ut handen och ville gripa tag i hennes slöja. s Alexis grep honom kraftfullt i armen och såg honom skarpt i ögonen. (Forts.) t. Vb6 nL7eg.