Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1849, sida 1

Bref från erkebiskopen af Paris till franska utrikesministern. S:t Germain en Loye d. 9:de Aug. 1849. Min herr minister! Af herr Pasini, Venedigs härvarande sändebud, har jag erfarit nämnde stads beklagansvärda tillstånd. Innan denna bjeltemodiga stad, af hvars söner ban är en af de mest upplyste och trofaste, dukar under, innan alla de olyckor, med hvilka den hotas, drabba densamma, känner jag ett inre behof, att för den hos eder inlägga en förbön. Främmande för politiken och vårdande endast mitt heliga kall, åstundar jag icke att blanda mig i folkens verldsliga interessen, hvilka ofta äro så ytterst invecklade; men enligt min åsigt står den sak, om hvilken här är fråga, i närmaste samband med moraliteten, rättvisan, menskligheten och den högre civilisationen. Der skulle falla sig ytterst svårt att längre dölja de smärtsamma känslor, som bestorma mig vid tanken på den förestående lösningen af det problem, som afgör Venedigs öde. Jag minnes äfven, att kyrkan mer än en gång i fordna dagar höjt sin röst till förmån för olyckliga städer och folk. Slutligen kan jag icke vägra att uppfylla de trägna böner, som från Venedigs auktoriteter till mig ingått, böner om, att, på sätt nu sker, våga ett sista försök, hvars hela svaghet dock ingen bättre än jag inser och hvars okillfredsställande utgång jag högeligen befarar. När nu innevånarnes i Venedig ställning är så olycklig, att de se sig nödsakade att vända sig till oss, för att förmå oss att i någon mån uppträda såsom medlare i deras salk, så hemställer jag till er sjelf att afgöra, om det icke vore grymt att beröfva dem detta deras sista hopp; jag hemställer till edert afgörande, om bi skulle kunna handla sålunda, vi, som betrakta deras sak såsom på en gång rättmätig och helig! — Venedig kunde fordra ett af dessa trenne vilkor: antingen fullständig oafbängighet, om vapenlyckan och de större europeiska nationernas bistånd blefve det till del; eller en hederlig kapitulation med en säker borgen för en bättre framtid, i händelse dess ansträngningar misslyckades och dess förboppningar gäckades; eller slutligen, om det öfvergåfves af hela verlden och lemnades till pris åt sina fordna beherr(kare, då en underkastelse med åtminstone fördragliga vilkor, som lemnade dess innevånares lif och heder oantastade. Hvad beträffar den förstnämnda af dessa trenne förhoppningar, nemligen en rättvis och laglig oafbängighet, så vill jag icke för er orda något derom, alldenstund jag förgäfves i detta afseende vändt mig till er högaktade företrädare, af hvilken jag erfarit omöjligheten af att i detta hänseende vinna Österrikes bifall, allraminst nu, efter den lyckliga framgången af dess vapen i Italien. Man skulle icke utan genom ett krig hafva kunnat tvinga det att erkänna en så beskaffad oafhängighet. Det skulle måhända hafva varit både hedrande och statsklokt att tvinga det till en dylik eftergift; men vi lefva i en tid, då man för krig endast för stora och omedelbara interessen. i I följd af dessa omständigheter blef det för Venedig och dess vänner en uppenbar nödvändigNr nn nn nn or