gifvit sig på nåd och onåd. Som de officiella tidningarne, allt sedan de omtalade den gåtlika depeschen från Haynau om Görgeys underkastelse i Vilagos, beträffande denna verldshistoriska tilldragelse iakttagit en högst märkvärdig stumhet, så hafva gissningarne och ryktena fått ett så mycket friare fält att röra sig på. Bland dessa gissningar och rykten anföres följande, hvilket skall förena de största anspråken på sannolikhet: Görgey har ingalunda gifvit sig på nåd och onåd, utan endast yttrat benägenhet att vilja gifva sig på vissa vilkor, rörande hvilkas beskaffenhet underhandlingar äro å hane. Andra gå ännu längre och säga, att Ungrarne ingalunda sträckt vapen, utan att blott en vapenhvila inträdt, tills underhandlingarne ledt till ett bestämdt resultat. Ja, det till och med skrifves till en Berlinertidning från Wien, att man derstädes väntade få se Görgey anlända i sällskap med general Schlich och en rysk general, för att personligen afsluta en konvention om Ungerns underkastelse. Denna uppgift vinner en viss bekräftelse derigenom, att flera Wienerblad, deribland äfven Lloyd, ryktesvis omförmäla, att Görgey i ofvannämnda sällskap väntades till hufvudstaden. Haru pass dessa rykten och gissningar äro grundade, kommer snart nog att visa sig, men imellertid synes man tryggt kunna antaga, att underhandlingar verkligen äro å bane och att Ungern icke obetingadt åter underkastar sig Habsburg-Lothringska huset. Från JYVien skrifves under den 22:dre dennes, att Dembinski står med resten af ungerska trupperne — cirka 30,000 man — i Orsova och bar för afsigt att våga ännu en sista dust för Ungerns frihet. I samma skrifvelse omtalas, att Kossuth, enligt privata berättelser, erhållit pass till England. Om Klapka, ungerske befälhafvaren i Komorn, heter det, att han, straxt efter erhållen notis om Görgeys underkastelse, sammankallat ett krigsråd, hvari man beslutat, att icke öfverlemna fästningen men dock tills vidare inskränka sig blott försvar.