Hennes röst stär i fullkomlig harmoni med den organisation som bildar den. Den är ljuf och sammetslen, frisk som den nyss utspruckna blomman, klar som den renaste kristall. Hon drillar som ärlan, lifvas melodiskt som näktergalen, susar som bäcken och suckar som fogeln, hvilken man beröfvat dess ungar. Hennes röst lyttes och uppgår till en betydlig höjd, men alltid med en smäktande ljufhet, en melodiös timbre. Drillarne, fioriturerna, som hon beundransvärdt utför och hvilka hon aldrig missbrukar, ljuda ljufva från hennes organ.