Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1849, sida 2

ansigte, med en hög hvit panna, som skuggades af de vackraste kastanjebruna lockar. Första blicken på denne person skulle öfvertygat fysionomisten att han icke här hade framför sig en man med vanlig handelsbildning. Ilans ansigte talade mera om vetenskap än om kopenskap. Man såg på honom att han läst, tänkt och grubblat rycket, ty hans drag buro denna stämpel af snille och hög intelligens, hvarigenom Apollos söner ofta skilja sig från Mereurii. Den person, som satt vid hans sida, var ett fruntimmer, hvars gestalt förrådde ungdomens smidighet och behag, ehuru hennes ansigte undanskymdes af en tät slöja, som icke tillät ens en skymt deraf att synas. Darra icke så Armida, — hviskade den unge mannen till damen, — han har icke igenkänt er. O min Gud! hvem kunde tro, att han skulle vara här i qväll? ... Mitt samvete har ingenting att förebrå mig, ty jag gick hit i de renaste afsigter, men om han upptäckte mig, så vore jag förlorad. ... Han vore i stånd att... Hon hejdade sig plötsligt, liksom fruktade hon att säga för mycket. (Forts.) Åren SER OR —