lighet, på samma gång, som det sträfva uttryeket och den kalla likgiltigheten i hans drag talade om en jernhård, en obarmhertig egoism. Vid åsynen af denna man spratt Frans till såsom stungen af en orm. rDet är han! — mumlade han med hopbitna läppar. — O, du bof!Millionären stannade ett ögonblick och fixerade Ingeborg, men utan att fästa någon uppmärksamhet vid den person, som satt vid hennes sida. Han syntes förvånad öfver den unga flickans ovanliga skönhet ty han betraktade henne länge och oaflåtligt. Derpå vinkade han åt en betjent, som följde honom på afstånd. Denne skyndade fram och båda försvunno snart ur Frans och Ingeborgs isyn. Kände du denne person? — frågade den unza flickan. — Han såg på mig så underligt, att ag blef rigtigt rädd. Ja — jag kände honom!mumlade Frans. Hvem var han?En millionär ... en rik grosshandlare, som eter Efraimsson ... en man, som i förlitande å sitt guld, kan göra allt hvad han behagar, an tryggt håna både gudomliga och menskliga