Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1849, sida 2

vit mig både lust och förmåga dertill. ... Jag känner djupt de sår, hvaraf den samhällsklass blöder, hvilken jag tillhör, och jag har svurit att egna hela mitt lif, alla mina krafter till att i min mån motarbeta förderfvet. . . . Jag förmår vil icke mycket, vet icke heller mycket . . . men jag skall samla omkring mig alla de arbetare, som tänka lika med mig... jag skall stifta ett förbund, hvars syftning skall vara att angripa det onda icke der det synes och har slagit ut, utan i sjelfva dess rot, dess utgångspunkt, dess kulla. ... Ack Frans, — återtog Ingeborg, — du borde hafva läst, du borde hafva studerat... det skulle kunnat blifva något af dig.... Nej Ingeborg . .. det borde jag icke, ty då skulle jag måbända ingenting hafva kunnat verka för de tankar, som nu uppfylla mig ... såsom sjelf arbetare skall jag. ... Ljudet af tvenne samtalande röster, som hördes från en närbelägen berså, afbröt den unge mannens ord. Vinden förde dessa ljud tydligt till hans öra, ehuru väl de båda samtalande personerna undanskymdes af löfven. Herrn lofvar således att jag får den vackre schawlen, som hänger i Holters bod? sade en qvinnlig stämma. (Forts.)