Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1849, sida 2

de och hvad som förorsakade den, torde måhända snart blifva kändt. Att saken redan var afgjord, när österrikiske ministern Schwarzenberg reste till Warschau, der han sammanträffade med Lam riciere och en gesandt från Görgey, synes otvifvelaktigt; men redan förut hade österrikiska tidningar talat om oenighet mellan de polska och ungerska elementerna i hären, mellan Kossuth och Görgey, och detta bestyrkes af de bref från Kossuth till Bem, som efter slaget vid Schässburg föllo i ryssarnes händer och af hvilka vi förut meddelat några utdrag. Görgey representerar den magyariska aristokratien; han tillhör en af de äldsta magnatfamiljerna; hans motsats är Kossuth, demokraten, den af folket förgudade mannen, som också sätter hela sin förtröstan till detta och dess kraft. När det nu heter, att 400 magnater på mötet i Arad, i likhet med Görgey, förklarade sig för krigets upphörande, då denne påstod, att vidare motstånd vore fruktlöst, så ser detta verkligen ut som en uppgjord och öfverenskommen plan. Österrike-Ryssland har erbjudit aristokratien goda vilkor, kanske tillochmed gjort ungerska nationaliteten några skenbara koncessioner, och aristokratien har här, som öfverallt, uppoffrat sosterlandet för sina usla intressen, förrådt friheten af fruktan för jemlikheten. I Wien cirkulera naturligtvis de mest olika berättelser om Görgeys kapitulation. I välunderrättade kretsar påstås, att underhandlingar mellan Görgey och Paskiewitsch varit i gång redan en längre tid, men att den sednare icke ansett sig berättigad att af egen maktbefogenhet antaga de vilkor, Görgey uppställde. Paskiewitsch hade derför — heter det — skickat en kurir till Warschau, dit Schwarzenberg då reste, för att fortsätta underbandlingarne. General Lamoriciere, som inträffade samtidigt med Schwarzenberg i Warschau, skall bafva inverkat på dessas gång och gått i borgen för uppfyllandet af de ömsesidiga vilkoren. Kejsar Nicolaus skall sjelf hafva yttrat en ifrig önskan att få slut på kriget, enär detta redan medtagit ofantliga krafter. I ett bref från Pressburg, hvilket skrefs innan Görgeys kapitulation ännu var bekant, talas mycket om en förestående fredlig biläggning af tvistigheterna mellan Ungern och Österrike; det heter bland annat, att Görgey skulle beklädas med civil-och militär-guvernörsvärdigheten i Ungern och en allmän amnesti utfärdas. Ehuru detta sednare rykte är föga trovärdigt, visar det dock, att man i de militära kretsarne haft kunskap om de i gång varande underhandlingarne, och alldenstund Görgey äfven bland den österrikiska militären åtnjuter mycken aktning, kan detta bafva föranledt en sådan kombination. Tidningen Ostdeutsche Post meddelar tvenne proklamationer från Kossuth och Görgey till ungerska folket. Görgey låter redan i sin proklamation sina fredliga afsigter genomskina. De äro af föhande lydelse: Kossuthk till nationen. Efter de olyckliga slagtningar, med hvilka Gud i de sistförflutna dagarne hemsökt detta folk, hysa vi ingen förhoppning mer att med utsigt på framgång kunna fortsätta sjelfförsvarets kamp emot de förenade Österrikarnes och Ryssarnes öfvermakt. Under sådane omständigheter kunna nationens räddning och dess framtids betryggande blott väntas af de i spetsen för arm6en stående anförarne; min själs renaste öfvertygelse är, att den nuvarande regeringens fortbestående icke allenast skulle vara onyttig, utan äfven skadlig för nationen. Jag gifver härmedelst tillkänna för nationen, att jag sjelf, lifvad af den rena patriotiska anda, med hvilken jag offrade hvarje mitt steg och hela mitt lif åt fäderneslandet, i hela ministerens namn afsäger mig regeringen samt med den högsta civila och militära makten bekläder hr generalen Arthur Görgey, tilldess nationen i enlighet med sina rättigbeter annorlunda förfogar. Jag vintar af honom, att ban efter bästa förmåga skall använda denna makt, för att ridda vårt arma fosterlands sjelfständighet och dess framtid, och gör honom ansvarig derför inför Gud, nationen och historien. Måtte han älska sitt fosterland lika oegen