Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1849, sida 1

— — — —6——— — I tråkiga dialoger mellan grefven och hans fästmö, misslyckad; det är en figur, som gerna kunde frälse, underordnad person, en tjenare, som vågar behandla henne alldeles som vore han hennes like... I harmen öfver denna passion, hvars tillvaro hon dock snart icke mer kan förneka för I sig sjelf, företager hon sig att behandla hr Helmer — så heter bruksförvaltaren — med det I uppenbaraste förakt. Under det hennes hjerta brinner af kärlek, bemöter hon föremålet för denna kärlek med den mest förödmjukande köld, och förbittrad öfver det ädla och värdiga sätt, hvarmed hr Ielmer upptager hennes förolämpningar och sottiser, beslutar hon sig plötsligt, för att komma ifrån alltsammans, att räcka sin hand åt en rik grefve, hvilken hennes mor, den andryga bofrättsrådinnan, infört i huset med spekulation att få bonom till måg. Och sålunda ser sig den I stackars bruksförvaltaren plötsligt förjagad ur det paradis, som han drömt sig. I Grefve Herman, Ediths fästman, är en halfförryckt, grubblande och mjeltsjuk varelse, en verklig cheraller de la trisle figures. UHan är I andeskådare och inbillar sig vara förföljd af sin I egen skugga. För alla dessa galenskaper skall nu Editb, bans lefnads engel, o bota honom. I skildringen af förhållandet mellan dessa båda tycka vi minst om fru C. Ilär låter hon handlingen helt och hållet hvila, och undfägnar i stället läsaren med en mängd långtråädiga och hvari den förre endast pjunkar om sitt sjukliga lynne, sin skygghet för verlden och så vidare. Grefve Herman förefaller oss dessutom temligen varit borta från dessa taflor, hvilka eljest öfverflöda af friskhet och lif; han är onaturlig, vidrig och gör på läsaren ett ledsamt intryck, fast Gud skall veta, att han i alla fall är en beskedlig stackare. Ediths förlofning slutar imellertid lika plötsligt, som den blifvit knuten. I sista ögonblicket ger hon grefven korgen. Denne blir vansinnig af förtvislan, söker mörda sig, men misslyckas och inspärras på ett dårhus. Edith har icke kunnat öfvervinna sin passion för Helmer, och då denne, missnöjd med alla hennes nycker, håller sig på ett vördnadsfullt afstånd, går hon slutligen i sin förtviflan öfver hans tystnad, den hon dock endast anser vara en följd af hans alltför stora blygsamhet, så långt, att hon sjelf friar till honom. Man ser häraf, att det är en någorlunda emanciperad qvinna, som fru C. gjort till sin hjeltinna. Tredje skiftet i Ediths lif infaller nu. Hon blir Helmers hustru, sedan hon genom en djerf intrig lyckats tillställa en sådan skandal, att hennes mor icke längre kan hindra denna förhatliga förbindelse. Men hon blir i och med detsamma förjagad ur modershemmet utan välsignelse. Hon tager farväl af de sina och följer sin make från det ståtliga Dagby till ett litet arrendebemman j Småland, hvarest de i början lefva som i ett paradis. Men det varar icke länge. Mörka moln skymma snart deras himmel. Edith börjar ångra sig En afton, då Helmer varit borta, finner han vic återkomsten en annan man vid sin hustrus fötter 0-0 ERROR