Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1849, sida 1

samma likgiltighet hafver fördrag med andra jenstemäns handlingssätt i det politiska samfundsifvet. Hvad man borde hindra hos de amovibla, högre embetsminnen, men tillåta hos de andra, nemligen en af regeringen oberoende politisk sjelfständighet, har man tvärtom tillåtit hos de förra, medan man tyckes hafva för afsigt att motarbeta den hos de sednare. Orsaken härtill är troligtvis att de högre embetsmännens opposition på det hela taget icke varit af någon motbjudande beskaffenhet. Man fann sig belåten med åsigterna och var derföre icke snarsticken, om de bibringades och framböllos i form af opposition. Hittills är det isynnerhet ofticerskorpsernas, de militära tjenstemännens politiska jelfständighet, som blifvit ifrågaställd. Om man anser den militära styrkan för regeringens lifvakt, samt folket för ett föga pålitligt, om icke till och med fiendtligt parti, som skall hållas i tygel genom militären; då är det äfven fullkomligt konseqvent och antyder ett klokt samt syster atiskt handlingssätt, att man fordrar, det denna lifvakt icke deltager i folkets öfverläggningar, icke vänjer sig vid att utöfva någon af folkets medborgerliga rättigheter, emedan lifvaktens blinda lydnad kunde härigenom äfventyras. Men då folkets kärlek och trohet synas vara den bästa och pålitligaste lifvakten för vår regering; då den militära styrkan i Sverge är så sammanblandad med folket, hvilket den i alla hänseenden tillhörer, att man icke hos oss kan uppdraga några skiljolinier mellan soldatesk och folk; då slutligen en betydlig del af det militära befälet tillhör riddarhuset, hvarest det från uråldriga tider egt och ännu eger att föra folkets talan; kan det icke anses klokt eller konseqvent att motverka medborgerlig sjelfständighet hos militären. Att regeringen icke vill beröfva densamma politiska rättigheter, är ådagalagdt uti det hvilande representationsförslaget; men hvartill skola dessa rättigheter begagnas, om militären icke ens får visa, att den eger medborgerlig frihet? Med någon kännedom om svenska nationalkarakteren bör man dessutom kunna inse, att den svenska militärens politiska och medborgerliga sjelfständighet aldrig blir hinder emot uppfyllan— det af de militära pligterna. Vi tro tvärtom, att ju mera friheten rotfäster sig i den svenska krigarens hjerta, hvars blod ofta och ärofullt runnit för friheten, med desto större ihärdighet och mod skall det svenska svärdet blifva fördt till uppfyllande af pligtens och ärans bud, och vi äro öfvertygade, att den lagliga konungamakten i Sverge är mera skyddad af den frie svenske krigarens svärd, än konungamakten i andra länder af slafviskt dresserade legoknektar (Bore.) -——— — n————-—-— ...—..! !?!T!2!iVVnmnn — p—