bes armkorpser operera. Magyarerna tyckas dock ännu beherrska Waaglinien. På vägen till Komorn från bergkomitaterna uppbrände general Grabbe staden Losonez. I söder har Haynau, såsom förut är nämndt, undsatt Temeswar efter en hårdnackad kamp, under hvilken Bem ankom från Siebenbärgen och öfvertog öfverkommandot. Får man tro Haynaus rapport, skulle Magyarerna blifvit alldeles upprifna; han taler om 6000 fångar och öfverlöpare, utom stora ammunitionsförråder. Följden af slaget blef den, att fästningen Arad måste öfverlemnas åt sig sjelf, ty Ungrarne blefvo af en österrikisk reservkorps, som fattat position på vägen från Temeswar till Arad, förhindrade att taga denna väg, utan måste draga sig åt sydost till Lugos vid Temes. Till denna flod har Haynau framskjutit sitt avantgarde, under det han beordrade en armekorps till Arad och koncentrerade sin hufvudstyrka kring Temeswar. Den ungerska hären synes nu antingen vilja kocentrera sig vid Orsova eller kasta sig in i Siebenbiirgen, men äfven här skola Ryssarne under generalerna Hasford, Liiderstoch Grotenhelm hafva vunnit en fördel vid Hermanstadt d. 6:te, efter det Hasfordska korpsen genom en förfärlig gatustrid dagen förut blifvit drifven ur denna stad och förlorat enligt sjelfva ryska bulletinen 300 döde. Den ungerska korpsen i Moldau har dragit sig tillbaka och ryske generalen Möller öfverskridit siebenbärgska gränsen, för att förena sig med Hasford, Liiders och Grotenhelm. — Jellachich tyckes ännu icke hafva verkställt föreningen med Grabbe; men att han gått öfver Theiss kan icke betviflas. Inneslutna i Komorn af en rysk och två österrikiska korpser, inträngda på en trång terräng i sydostligaste delen af landet, der de hafva Jellachich i vester, Haynau i nordvest, Paskiewitsch i norr samt Grotenhelm och Liiders i nordost och öster — sådan är Ungrarnes ställning för ögonblicket, under det deras bäste general sträcker gevär med 40,000 man. Den ryska bulletinen om katastrofen med Görgeys korps är af följande lydelse: Furst Paskiewitsch stod just i begrepp att gå på Grosswardein, när han af general Riidiger erhöll underrättelse om ett förslag af Görgey (hvars arm vid Arad sökte förena sig med Dembinski) hvilket är intaget i följande underdånigste rapport från fursten: Ungern ligger för ers Kejs. M:s fötter. Insurgenternas regering har nedlagt sin makt och öfverlemnat den till Görgey. Men Görger med den ungerska hufvudarmåen sträcker utan vilkor gevär för den ryska hären, och hans exempel skola utan tvifvel äfven de öfriga insurgentkorpserna följa. De ungerska officerare, som afsändes för att underhandla om kapitulationen, visade sig benägna att tillika med våra eller österrikiska kommissarier begifva sig till de andra korpserna och förmå dem nedlägga vapnen. Jag har lyckan kunna underrätta ers M:t, att det enda vilkor, Görgey framställde, var att få sträcka vapen för er armk. Jag har träffat nödiga anstalter att hans trupper på alla sidor omgifvas af Riidigers korps, som också skall verkställa afväpningen. Hvad beträffar fängarnes utleverering och ätgärderna rörande de öfriga insurgentkorpserna, skall jag härom sätta mig i förbindelse med den österrikiske öfvergeneralen. Men Görgey sjelf har jag låtit föra till mitt högqvarter, der han skall förblifva, tills vidare order ankommit från ers Maj:t. Att det herrskat oenighet mellan de ungerske generalerna är otvifvelaktigt; i synnerhet tyckes Görgey icke hafva velat lyda de polske generalerna, ja tillochmed haft åtrå efter diktaturen. Österrikiska tidningen Lloyd vill veta, att den ädle Kossuth, för att göra slut på oenigheten och tillfredsställa Görgey, i Arad afsagt sig diktaturen och anbefallt Görgey till densammas beklädande. Det första, hvartill Görgey begagnade sin makt, var att kapitulera med Paskievitseh. Att en general, sådan som Görgey, med 9 kavalleriregementen och 46 bataljoner infanteri skulle sträckt vapen på nåd och onåd, tyckes vara omöjligt; en mängd tidningar förmäla också, att underhandlingarne länge varit i gång mellan Görgey och Paskiewitsch, och uppgifva äfven de vilI