— Kärlek och Konst. Novell af H. B—n. (Forts. fr. n:o 19 6.) De båda fångarne befriades nu från sina bojor. ... Den sanslöse smugglaren kom sig snart, såsom hans kamrat uttryckt sig och begge två beredde sig att lemna fältet för den olyckliga bataljen. Emedlertid hade Clas tagit Theodor i armen och dragit honom med sig utanför grottan. Skall du låta äfven detta gynnande tillfälle gå dig ur handen, Theodor? — sade han sakta. — Fly med Svanhilda. ... Båten ligger der nere vid stranden. . .. Den kan lätt föra er till ett fartyg på redden, på hvilket ni kunnen ila bort från fosterlandet tills vidare. ... Fly! ... Men Theodor skakade på hufvudet. Nej — sade han — jag har gifvit mitt ord . och hon har svurit. ... Vi skulle båda blifva blifva menedare. . .. Nej, nej ... må heldre våra öden gå i fullbordan! Svanhilda närmade sig nu och lade sin hand på Theodors axel. God natt min älskade — sade hon. Om några veckor mötas vi åter. ... Din Svanhilda skall hålla sitt löfte....