Helig Ande! Himladufva! låna mig Af din Winge liten Fjider;Det synes snarare som skalden lånat både sin penna och sina ideer af någon gås. Handen varde styrd af Dig, När Du Dagg på bläcket späder, Åke det gudomligt, eller hur mina läsare? vatt jag trogen målning gifver af ditt ord, som kärast blifver. Amen. Detta är åtminstone originellt. Författaren slutar första versen med amen, då alla andra nyttja detta slutord först i sista versen. vVänner! Jag har dröjt, men beder Att det gunstigt Ursäckt får: Bättre sen, än ingen Vår, Hur min Spegel täckes Eder, Det nu kommer an på Profy:, Man ser i denna spegel såsom genom ett dunkelt glas på ett otydligt sätt, men kan likväl urskilja så mycket, att man har herr Böckman ansigte mot ansigte. Om den gillas eller fälles; När den nu till Mönstring ställes Görs den eder Gunst Behof.Goda saker pläga skattas Efter in och yttre Art;Man erfar således, att dessa verser äro -goda sakerv. Säkert blir åtminstone, att de äro godbitar. Halt och Skönhet märkes snart.Här märkes således IIalt och Skönhet.Hvad i dessa Stycken fattas Måste Skrifart göraet godt.Den svåra uppgiften tyckes dock icke vara löst. Vill man denna Spegel klandra; Svare sjelfve för det Andra; Gud har Godset sjelf bestått.I förklaringen på dessa tre rader af en så gåtolik betydelse, har Götheborgs Kongl. vetenskaps-och vitterhets-samfund fått sig ett passande ämne till en prisfräga, så god som mången annan. Andemeningen torde imellertid kanske vara den, att Gud Fader sjelf redigerar tidskriften Bådbäraren-, ty annorlunda kan man väl icke gerna förstå uttrycket Gud har Godset sjelf bestått. Jag, som velat Mödan taga, Att, ur Biblens Magazin Ädla sakers glömda SkrinBiblen är i första raden ett magazin, hoc est en varubod eller något dit bortåt, i raden derpå I har den krupit ihop till ett skrin. Skalden har troligtvis med detta haft afseende på de olika formaterna af Carl den Tolftes Bibel och sista stereotypupplagan. Något uppå papper draga, Väntar mig ej någon Pris,Icke en gång svenska akademiens? För de stycken jag har målat, Ty jag har ej konstigt prålat Uppå Lärda Männers vis.Detta är också en beskyllning, som sikert ingen skall ha bjerta att göra herr Böckman. Jag har föga doppat Munnen Uti Snillets Källe-Saft;Hvilken modesti! Hvilken öppenhjertighet! vSnillets Källe-Saft säger vidare den snillrike skalden; se der ha vi förklaringsgrunden, hvarför vissa snilleverk äro så oerhördt vattenaktiga. Fast jag har den lyckan haft, Utur helga Zions Brunnen Till att dricka mången Tår, Deraf jag fått Lust att leta, Samla gömma, Vänner retaAtt reta vänner har eljest aldrig varit ansedt för något så särdeles christligt. Dem till Himlen följa Spår. Qvicka Infall eller Tankar, Djerfva Slutsätt djupa Streck Männe pojkstrek? S—V— —