Sång vid skålen för Danmark, afsjungen uti Skandinaviska Föreningen i Götheborg den 23:dje Aug. 1849. Förr bakom stridens åskmoln satt En stjerna, skymd af seklers natt, Tills hon i glans bröt fram. Den stjernan Skandinaviens var: Än står hon på vår himmel qvar Och lyser tindrande och klar Tre folk af samma stam. Från Dovres snöbetäckta fjell, Vidt flammande i norrskens-aväll, Till Beltens böljor blå; Från Odins gamla kämpa-lund, Af gudar byggd på klippig grand, Till blomsterön vid Öresund Blott brödrahjertan slå. På fädrens vis fostbrödra-lag Vi knöto efter stridens dag Och blandade vårt blod. .Högt jublande vi svärden dra Vid Duppel, Fredericia, Der med hvarann vi trotsat ha Tyranners öfvermod! Vid deras graf, som föllo der, En urna står, för norden kär, Cypresser vakta den; En fridens härold skall den stå, Och vaknar åter splitet, då Skall Clio peka tyst derpå, Och allt bli godt igen! Vi tömma här i högtidssal För Danmarks väl en fylld pokal, Och göra löfte så: Vill oss förtrycket trampa ned, Ej Nordens söner tigga fred, Men kämpa uti samma led Med samma hjertan då!