ed och saluterade vid slutet af hvarje föredrag, å äfven hela theatern belystes af ömsom bvita, lå, gula och röda bengaliska eldar. Efter att den talrika samlingen intagit sina yatser, gafs med trumpet tecken till tystnad, och alarestolen beträddes af v. häradshöfdingen h:r 6. E. Gjers, som i ett varmt och väl hållet föredrag föreslog en skål för Nordens tvenne Konungar, Fredrik VII och Oscar I. Bfter hr G. uppträdde hr J. N. Söderling i tridunen och utbragte i ett glödande, kraftigt, sanningsandande tal en skål för Danmark, som dracks under de mest lifliga hurrarop och beledsagades af en för tillfället af h:r H. Bjursten författad sång, hvilken vi här nedan skole meddela. Kort derefter uppsteg i talarestolen danske generalkonsuln härstädes, b:r Scheel, och tolkade i ett kort och bjertligt tal sina landsmäns tacksamhet och erkänsla för de varma sympathier för Danmarks sak, hvilka så omisskänneligen och vid så många tillfällen låtit sig förnimma öfverallt i Sverige och Norrige; men synnerligast inom det samhälle, der han hade den lyckan och äran att vara danska nationens representant. Vid nedgåendet ur tribunen helsades talaren med lifliga hurraoch bravorop. Derefter, och sedan tecken till tystnad blifvit gifvet, bestegs talarestolen af h:r J. Sandwall, som i ett af bravorop ofta afbrutet föredrag proponerade en skål för Danmarks krigare, hvilken beledsagades med de mest enthusiastiska hurrarop samt den danska krigsoch folk-sången rden tappre landtsoldatv, ackompagnerad af Götha artilleriregementes musikkorps. Nu uppsteg chefen för den härstädes liggande danska eskadern, den inom och utom sitt fädernesland så allmänt högaktade amiralen Steen Bille, i talarestolen och tolkade, i ett ur hjertats innersta djup hemtadt tal, å de danske krigarnes vägnar, de varma och outplänliga känslor af vänskap, tillgifvenhet och upprigtigaste högaktning, af hvilka de besjälades vid minnet af alla de både i ord och handling ådagalagda sympathier, som de och Danmarks rättvisa sak fått röna i brödrarikena Sverige och Norrige. Särakildt uttalade han sin och sina kamraters innerligaste och varmaste erkänsla för det sätt, hvarpå de svenske och norrske frivillige, i stridernas faror, vid bivouakernes flammor, i fältlifvete alla möjliga förhållanden delat. de danske krigarnes mödor, uppoffringar och försakelser, samt föreslog en skål för desse Sveas och Nores tappre söner. Vi beklage upprigtigt, att vi icke kunne återgifva hela detta härliga föredrag, vid hvars slut talaren helsades med en bifallsstorm, som varade i flera minuter. Sedan den ändtligen lagt sig, uppträdde i tribunen h:r magister J. Wallin och föreslog i ett på vackra bilder och historiska minnen rikt föredrag en skål för danska örlogsflottan, hvilken, lika som alla de andra, dracks under lifliga hurrarop. Sista skålen: för de i det dan sk-tyska kriget fallne skandinaviske krigare, föreslogs af hr C. J. Meijerberg och tömdes af de närvarande med känslor af djup rörelse. Dermed var festen slutad, och den talrika församlingen återvände till staden. Under återtåget upplystes vägen och den omkringliggande nejden af talrika bengaliska eldar, raketer och ljuskulor. Vädret var utmärkt vackert; inga oordningar förspordes, oaktadt tilloppet af folk var utomordentligt stort. Minnet af denna glada fest skall säkerligen länge lefva hos samtlig deltagarne i densamma. — AA — —