dan Thedor och Emanuel skyndade ned till stranden för att fasttaga löjtnanten, hvilken de dock ingenstådes kunde upptäcka. Han har tagit till flykten — ropade Theodor — men om jag någonsin mer får se den skurken, så må han akta sig.Skola vi förfölja honom? frågade Emanuel. rDet är icke lönt. ... Han har betydligt försprång och går förmodligen ännu denna natt, ombord på skeppet, som seglar till Hamburg. ... Låtom oss återvända!Theodors förmodan angående löjtnanten var fullkomligt rigtig. ... Löjtnanten hade, då han förnam larmet af striden, förskräckt tagit till fötters, lemnande sina båda handtlangare i sticket. Vi låta honom gå ombord på Gripen och afsegla ensam till sin moders fädernesland, hvarifrån ban aldrig mer återvände till Sverige. Emedlertid hade Theodor och Emanuel åter infunnit sig i grottan, hvarest Clas Wallman under deras frånvaro för Svanhilda omtalat allt hvad han visste angående löjtnantens företag och det sätt hvarpå Theodor fått kunskap om detsamma. Full af tacksamhet kastade Svanhilda sina armar om Theodors hals och dolde sitt hufvud vid hans bröst.