De äro der — ropade Theodor — de hafva smugit sig upp utan att vi märkt dem... fort ... fort!De rusade in i grottan. ... En af bofvarne hade redan laggt sin hand på den darrande flickan och sökte binda näsduken för hennes mun. Med ett kraftigt slag af pistolkolfven kastade Theodor den djerfve angriparen sanslös till marken, medan Clas och Emanuel fasthöllo den andre, som förgäfves sökte slita sig lös. Theodor! — ropade Svanhilda utom sig af förvåning — du här, Theodor! Hvad i Guds namn betyder detta uppträde?Tyst, tyst ... du skall få veta det sedan... men ännu är icke jagten slut ... Vi måste hafva hufvudmannen lika väl som handtlangarne. Hufvudmannen ... och hvem är han?Löjtnant Tornersköld.Ah — ropade Svanhilda — den nedrige!... Clas och Emanuel hade emedlertid efter en kort strid kastat omkull den andre smugglaren på marken. De bundo honom till händer och fötter med tåg, som de i händelse af behof fört med sig. irSe så — sade Theodor — låt oss nu förfölja löjtnanten, som troligen vid denna oväntade vändning af saken tagit till flykten. Så förhöll det sig äfven. Clas lemnades qvar i grottan, för att bevaka de båda bofvarne, me