Men hvad skola vi göra med dessa? frågade Clas, i det han pekade på de båda besegrade smugglarne, hvilka, bundna till händer och fötter, lågo qvar på marken i grottan. Åh — låt dem gå — sade Svanhilda; — måhända har nöden förledt dem till detta brott.Gud välsigne er, nådiga fröken — sade den ene af smugglarne, — det är visst sannt det, att fattigdomen har förledt oss. ... Vi hade intet att äta och derföre tillgrepo vi detta tillfälle, som erbjöd sig till förtjenst. Nådiga herrar — låt oss gå, som fröken säger.Men din kamrat lärer icke kunna gå — sade Theodor. — Han har icke hemtat sig än.Åh, han kommer sig nog, — menade Pelle — bara jag får slå en skål vatten i syna pån. Ack nådige herre ... lossa på våra band.... Vi äro inga tjufvar .. . vi äro ärligt folk. . . .r -ÄÅrligt folk, som förtjente komma i galgen — sade Clas. — Emedlertid är det väl så godt att släppa dem — eller hur Theodor?Åh ja — må göra! — sade målaren. — Men akta er hädanefter mina gossar för dylika streck. ... De kunde ha till följd att ni finge er ett annat streck om halsen.(Forts.)